Människor flyr, flyr från vilka dom är. Vilka dom egentligen är. Människorna runt omkring mig förändras. Dom förändras till någon annan i mina ögon. Jag börjar se med mina andra ögon och jag börja inse att jag har vuxit ur några, vi är inte på samma plan längre. Det kommer ta tid att säga adjö, men det som får ett adjö kommer märka de, de kommer förstå - men kanske inte acceptera. Men jag har inget ansvar längre till någon annan än mig och min familj och mina fina vänner som finns där, som skrattar och vill umgås. Som inte vill skapa kaos. De är dessa som jag vill dela mitt liv med, det är dessa jag kommer släppa in och ge värme, uppmärksamhet.
För varför ska vi människor leva efter någon annan som vi inte anser har samma värderingar som en själv, som inte respekterar andras åsikter och vänner, som kräver saker och som framförallt kräver så extremt mycket uppmärksamhet. Jag avstår.
Jag går, går mot en ljusare framtid. Med kärlek, värme och ljus. Jag går in i ett stadium där jag kommer ge mitt liv fullt ut till någon annan. Då måste jag solla bort allt detta som jag inte står för. Allt detta jag inte känner att jag vill dela min tid med. För min tid kommer vara så värdefull. Jag tycker att vi alla bör rannsaka oss själv och ta en titt på vilken just jag är. Vad står jag för och vad gillar jag. Vad vill jag ha i mitt liv för att jag ska bli en mer harmonisk och vänlig människa. Jag har en del saker jag anser är viktigt. Viktigt för just mig: Runt omkring mig vill jag ha fina vänner som får mig att må bra som får mig att skratta och det har jag.
Jag har fått en del nya vänner dessa två åren som betyder så mycket för mig, för det är något helt annat än vad jag är van vid. Vi umgås i grupp, vi skrattar och fylls av glädje. Vi pratar aldrig om varandra, vi gör aldrig varandra illa. Vi är bara just det - Vänner. Inget annat. Det är så det ska kännas att ha vänner, vänner man kan dela allt med. Vi skrattar, gråter, kramas och fylls av vänskap. Vi bryr oss om varandra, vi bryr oss om hur vi mår. Vi hjälper varandra, stöttar och förstår. Vi blir inte arg eller sur för att vi säger sanningen - även fast att den kan svida ibland. För ärligheten är den viktigaste grundstenen.
Det är en sådan livstil jag alltid har velat haft. Men visst älskar jag även mina äldsta vänner. De som alltid har funnits där, stöttat och förstått, ställt upp. De är kärnan i min mitt. Jag har upplevts så mycket med några. Vi har bott ihop, rest ihop, varit på äventyr, druckit för första gången, åkt till Stockholm och träffat tokar på tåg och gråtit för mäns okunskap. Vi har delat varandras tårar över vänner som försvunnit bort. Vi har skrattat åt steget in i vuxenvärlden, vi har sett nytt liv ta sina första självständiga steg. Vi har delat så mycket och jag älskar er. Men på ett sätt är det så mycket enklare med nya. För vi har inget förflutet, vi har inga ont bakom oss, inget groff. Bara en fin vänskap som frodas i vuxenhetens förnuft.
Men allt detta skapar en harmoni som leder oss in i vänskapens värld och jag vill inte byta någon av er som har en betydelse i mitt liv.
